KANOTHAJK

Nu är jag hemma. Mörbultad, utmattad, glad, ledsen, gråtfärdig, trött, lycklig, öm, limin, förvirrad, asocial.
Hajken har varit riktigt bra, trots en del missöden, i alla fall för min del.
Vi kan ju börja med dom så blir vi av med det värsta.
Torsdagens missöden:
-Vaknade kl 07.16 istället för 09.00. Surt, riktigt surt.
-Fick reda på att vi inte skulle sova på vassor utan ute på nån udde i ingenstans
-Fick reda på att vi tydligen inte skulle ha nån lägereld eftersom det är brandförbud. Vid den punkten tappade jag all min respekt för brandinspektörer och andra dumma gubbar som aldrig har varit på en hajk.
-Fick reda på att vi skulle laga omelett till middag. Det är äckligt, och huvudvärksgivande.
-Frös redan från början
-Upptäckte att det inte fanns nåt dass trots att vi var bredvid ett gammalt hus.(ni som känner mej vet att jag avskyr att gå på wc i skogen)
 
Efter att jag gråtit inombords, och nästan utombords, några gånger för mycket så blev allt bra igen och vi hade många mysiga stunder i hallonbuskarna, i kanoterna på land och i vårt vindskydd.
Mörkret föll och det förde med sej en hel del intressanta diskussioner, berättelser och gonattsånger.
Somnade efter många om och men, men det tog inte länge innan jag vaknade första gången och andra och tredje och.. ja ni fattar.
Paddlingen hem gick betydligt snabbare, lättare och gladare än gårdagens paddling.
Solen sken, vi stekte och  hade både medvind och medström.
Kom hem, duschade och stack iväg till skären, men på grund av min dåliga nattsömn så har jag en del sociala svårigheter såhär "dagen efter" så jag bestämde mej för att inte sova hemma.
Och det är precis vad jag ska göra nu, sova.
 
 
Bilderna e sneda, blogg.se e skit å ja e sur å trött. Därför får ni ett fult halvfärdit inlägg.
Gonatt.

Kommentera här: