OM HUR DETTA NU SLUTAR

Jag har tänkt en hel del på sistone. På allt möjligt, men det jag tänkte ta upp här är min tankar om mitt bloggande.
 
Det går ju inte jättebra om man säger som så.
 
Jag har ingen motivation till att blogga. Jag vet inte vad jag ska skriva om och jag orkar inte ens försöka. När jag för en gångs skull skriver något blir jag inte nöjd. Jag skrattar inte längre åt mina egna blogginlägg som jag gjorde när jag var 17 (för då var dom roliga, det är dom inte nu längre).
 
Jag har funderat en del på om jag borde lägga bloggandet åt sidan så jag slipper känna att jag "borde blogga".
Men det är något inom mig som ändå inte vill lägga av helt. Jag vill inte begränsa mig så att jag inte kan skriva om jag verkligen får ett infall. Jag har 45 inlägg i mitt utkast som alla väntar på att bli färdigskrivna och publicerade. En del kanske kommer bli det, en del finns bara där för mig själv. (och en del är svingamla och inte alls relevanta längre. Som den mycket detaljerade beskrivningen om natten när vi såg mellofinalen fem pers i min säng våren 2014. Det inlägget kommer inte publiceras.)
 
Den lösning som känns bäst ser ut så här:
Jag kommer inte ta bort min blogg, jag kommer heller inte säga att jag lägger av helt med bloggandet. Men jag tänker ändå sluta. Jag kommer inte blogga längre, varken regelbundet eller oregelbundet. Om jag inte får ett infall att publicera en throw back (som inlägget under detta) eller att skriva färdigt nåt av de 45 inläggen i mitt utkast så då kommer jag göra det. Men jag kommer inte blogga som jag en gång gjorde.
 
Detta känns för mig som ett stort steg, att lägga bloggandet åt sidan (även om jag mer eller mindre gjort det redan det senaste halvåret typ). Jag har bloggat nästan helt regelbundet i snart sju års tid. Hela min tonår finns dokumenterad i denna blogg och i min förra. Tack vare bloggandet kan jag gå tillbaka och läsa om vad jag gjorde när jag var 14 – när som helst!
 
Men detta är nu slutet.
 
Tack för att ni föjt mitt liv, och förlåt för att jag ganska sällan levererat något av värde.
Jag återkommer kanske nångång om jag känner för det. Bloggen kommer fortfarande stå öppen så om man vill får man gå in när man känner för det. Men förvänta er inget nytt. Se det mer som en överaskning om det faktiskt kommer något.
 
Okej nu ska jag sluta, hejdå.
 
Miriam 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20

OM ATT FASTA

Som alla kanske vet inleds fastetiden idag. 40 dagar och 40 nätter till påsk när man kan välja att avstå från någonting som tar mycket tid, energi, fokus eller pengar ifrån en. Jag har sedan jag var ca 16 år fastat från något i princip varje år. I gymnasiet var det för det mesta seriestrejk jag körde på, eftersom det på den tiden tog upp väldigt mycket tid i mitt liv.
Jag har inte hunnit tänka på fastan desto mera i år, förrän igår när Rebecca och Rebecca började fundera på vad de skulle fasta ifrån. Då började jag tänka och kom på tre saker jag skulle må bra av att avstå ifrån i år.
 
Det första är att inte köpa nya saker. Inte begagnade heller för den delen. Mat och typ vessapapper är det jag får lägga pengar på, men varken kläder, nagellack eller böcker får komma in i mitt hem under denhär tiden. Jag tror inte det kommer bli en så väldigt svår uppoffring, jag spenderar ganska lite pengar. Men 40 dagar är en ganska lång tid och när våren börjar nalkas brukar jag bli väääldigt sugen på att köpa alla fina sommarkläder som börjar säljas i alla klädbutiker. Att impulsköpa reasaker är också något jag tidvis är bra på. Min plånbok kommer i alla fall njuta av denna fasta.
       Den här saken tänkte jag faktiskt på redan för ett par veckor sen när jag läste missionstandaret, för där hade de en liten notis om en ekologisk fasta och uppmanade alla att avstå från att köpa nytt. Jag nappade genast på.
 
Den andra saken jag tänkte avstå från är att köpa godis och snacks på vardagarna. Det här kom jag på igår kväll när jag och Becha brainstormade fastesaker och i en halv sekund tänkte jag att jag helt kunde avstå från godis, men det är nog inte möjligt. Det är inte heller något jag känner att vill göra. Men ibland är det lite väl lätt hänt att en lakritsstång eller två slinker ner i inköpskorgen eller att mitt mellanmål blir chips istället för t.ex. en frukt. Jag ska med andra ord återinföra godisdagen!
 
Den tredje och sista sakern jag tänkt fasta ifrån kom jag på i morse när jag läste Amandas blogg. Hon skrev att hon inte ska slösurfa efter kl 21 under fastan och det slog mig att det nog inte var en så dålig idé. Jag har inte helt utvecklat denna tanke ännu, men någon form av fasta från slösurfning ska jag nog försöka mig på. Jag har sett alldeles för många konstiga youtubeklipp, gjort alldeles för många värdelösa test och läst alldeles för många icke-källbaserade artiklar på senaste tiden. Jag ska försöka ta tillvara på min tid lite bättre.
 
Så, det är det här jag tänkte försöka mig på under tiden fram till påsk. Jag ser fram emot det!
Jag tror fastan är en ypperlig chans att komma ifrån dåliga vanor, eller upptäcka vilka saker man ändå prioriterar i vardagen. Jag vill bara uppmuntra alla till att ibland våga avstå från något man inte egentligen behöver.
 
Arabiastrandens hus. För att jag kände att jag ville ha en bild här.

ATT TA SIG VATTEN ÖVER HUVUDET

Dethär med att jag skulle skriva mera sket sig. Men det är helt okej. Speciellt i dessa tider när jag har ganska mycket på gång. Antalet skolarbeten har mångdubblats sen september (vilket ändå inte är så mycket..), jag är engagerad i massa saker för att jag vill och lite för att jag inte kan säga nej och så tycker jag så mycket om alla människor att jag vill hänga med på enmassa evenemang hela tiden. Min kropp och själ börjar säga stop.
När jag inte kan sova på nätterna, då vet jag att jag har för mycket på gång.
När jag blir sur för minsta lilla, då vet jag också att jag måste varva ner.
 
Ikväll ska jag på balplanering, men när jag kommer hem ska jag bara andas. Och spela gitarr.
Jag känner att jag skulle må bra av en riktigt lång och redig skogspromenad, men där sätter vädret stopp.
Jag hoppas att de närmasta veckorna blir bra ändå, trots att jag inte riktigt orkar med.
 
Från en gång när solen sken, mina fötter vandrade i skogen och mina lungor andades Österbotten.