Det börjar lida mot sitt slut

Sommaren 2018 kom och gick. Jag hann knappt blunda och så åkte fyra månader förbi, nästan helt obemärkta.
Jag har ännu nästan tre veckor sommarlov och två veckor sommarjobb kvar, men det känns ändå som att sommaren är slut nu.
Mina syskon börjar skolan i dagarna och så gör också de flesta andra. Det är underligt hur snabbt det kan växla från sommar till höst. Det var ju typ igår det var 30 grader varmt, jag bodde på skären eller i svettiga arbetskläder och hösten kändes avlägsnare än någonsin? Nu är den nästan här, den för mig både efterlängtade och fruktade hösten.
 
 Jag vet inte om jag är redo för ett vanligt liv igen. För föreläsningar, planeringsmöten, plugg, körövningar, ändlösa diskhögar och leriga springskor. Samtidigt längtar jag mer än någonsin efter att få ordning på mitt liv igen. Rutiner, ordning och reda, färgsortering vart jag än går i mitt rum, tvättider, sena springturer längs stranden, spontana pidrokvällar och lofthäng som vara för evigt. Jag känner mig så kluven.
 
Jag älskar sommaren, något jag inte kan säga om hösten, och allra minst om vintern. Mörkret gör mig nerstämd, jag fryser konstant och jag byter ut mat mot godis eftersom krafterna inte räcker till för att ens koka makaroner.
 
Efter den här intensiva sommaren är jag också rädd. Rädd för att stupa. Rädd för att jag inte kommer orka säga nej, ta på mig för mycket och att höstterminen ska sluta i mörker som de senaste åren. Jag vill inte hamna i samma banor. Jag ska göra mitt bästa för att orka nu, att prioritera mig själv hur fel det än klingar i mina öron.
 
 
Ps. Är inte det vi alla ser mest framemot med hösten ändå att få vara snygg igen? Hahah, nä men på riktigt. Är typ aldrig fräsch nuförtiden, trots solblekt havsvattenvågigt hår, fräknar och somriga kläder. Jag är så mycket snyggare i jeans, lösa varma tröjor och plattat hår. Det är tillåtet att skratta åt mig.

OM HUR DETTA NU SLUTAR

Jag har tänkt en hel del på sistone. På allt möjligt, men det jag tänkte ta upp här är min tankar om mitt bloggande.
 
Det går ju inte jättebra om man säger som så.
 
Jag har ingen motivation till att blogga. Jag vet inte vad jag ska skriva om och jag orkar inte ens försöka. När jag för en gångs skull skriver något blir jag inte nöjd. Jag skrattar inte längre åt mina egna blogginlägg som jag gjorde när jag var 17 (för då var dom roliga, det är dom inte nu längre).
 
Jag har funderat en del på om jag borde lägga bloggandet åt sidan så jag slipper känna att jag "borde blogga".
Men det är något inom mig som ändå inte vill lägga av helt. Jag vill inte begränsa mig så att jag inte kan skriva om jag verkligen får ett infall. Jag har 45 inlägg i mitt utkast som alla väntar på att bli färdigskrivna och publicerade. En del kanske kommer bli det, en del finns bara där för mig själv. (och en del är svingamla och inte alls relevanta längre. Som den mycket detaljerade beskrivningen om natten när vi såg mellofinalen fem pers i min säng våren 2014. Det inlägget kommer inte publiceras.)
 
Den lösning som känns bäst ser ut så här:
Jag kommer inte ta bort min blogg, jag kommer heller inte säga att jag lägger av helt med bloggandet. Men jag tänker ändå sluta. Jag kommer inte blogga längre, varken regelbundet eller oregelbundet. Om jag inte får ett infall att publicera en throw back (som inlägget under detta) eller att skriva färdigt nåt av de 45 inläggen i mitt utkast så då kommer jag göra det. Men jag kommer inte blogga som jag en gång gjorde.
 
Detta känns för mig som ett stort steg, att lägga bloggandet åt sidan (även om jag mer eller mindre gjort det redan det senaste halvåret typ). Jag har bloggat nästan helt regelbundet i snart sju års tid. Hela min tonår finns dokumenterad i denna blogg och i min förra. Tack vare bloggandet kan jag gå tillbaka och läsa om vad jag gjorde när jag var 14 – när som helst!
 
Men detta är nu slutet.
 
Tack för att ni föjt mitt liv, och förlåt för att jag ganska sällan levererat något av värde.
Jag återkommer kanske nångång om jag känner för det. Bloggen kommer fortfarande stå öppen så om man vill får man gå in när man känner för det. Men förvänta er inget nytt. Se det mer som en överaskning om det faktiskt kommer något.
 
Okej nu ska jag sluta, hejdå.
 
Miriam 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20

OM ATT FASTA

Som alla kanske vet inleds fastetiden idag. 40 dagar och 40 nätter till påsk när man kan välja att avstå från någonting som tar mycket tid, energi, fokus eller pengar ifrån en. Jag har sedan jag var ca 16 år fastat från något i princip varje år. I gymnasiet var det för det mesta seriestrejk jag körde på, eftersom det på den tiden tog upp väldigt mycket tid i mitt liv.
Jag har inte hunnit tänka på fastan desto mera i år, förrän igår när Rebecca och Rebecca började fundera på vad de skulle fasta ifrån. Då började jag tänka och kom på tre saker jag skulle må bra av att avstå ifrån i år.
 
Det första är att inte köpa nya saker. Inte begagnade heller för den delen. Mat och typ vessapapper är det jag får lägga pengar på, men varken kläder, nagellack eller böcker får komma in i mitt hem under denhär tiden. Jag tror inte det kommer bli en så väldigt svår uppoffring, jag spenderar ganska lite pengar. Men 40 dagar är en ganska lång tid och när våren börjar nalkas brukar jag bli väääldigt sugen på att köpa alla fina sommarkläder som börjar säljas i alla klädbutiker. Att impulsköpa reasaker är också något jag tidvis är bra på. Min plånbok kommer i alla fall njuta av denna fasta.
       Den här saken tänkte jag faktiskt på redan för ett par veckor sen när jag läste missionstandaret, för där hade de en liten notis om en ekologisk fasta och uppmanade alla att avstå från att köpa nytt. Jag nappade genast på.
 
Den andra saken jag tänkte avstå från är att köpa godis och snacks på vardagarna. Det här kom jag på igår kväll när jag och Becha brainstormade fastesaker och i en halv sekund tänkte jag att jag helt kunde avstå från godis, men det är nog inte möjligt. Det är inte heller något jag känner att vill göra. Men ibland är det lite väl lätt hänt att en lakritsstång eller två slinker ner i inköpskorgen eller att mitt mellanmål blir chips istället för t.ex. en frukt. Jag ska med andra ord återinföra godisdagen!
 
Den tredje och sista sakern jag tänkt fasta ifrån kom jag på i morse när jag läste Amandas blogg. Hon skrev att hon inte ska slösurfa efter kl 21 under fastan och det slog mig att det nog inte var en så dålig idé. Jag har inte helt utvecklat denna tanke ännu, men någon form av fasta från slösurfning ska jag nog försöka mig på. Jag har sett alldeles för många konstiga youtubeklipp, gjort alldeles för många värdelösa test och läst alldeles för många icke-källbaserade artiklar på senaste tiden. Jag ska försöka ta tillvara på min tid lite bättre.
 
Så, det är det här jag tänkte försöka mig på under tiden fram till påsk. Jag ser fram emot det!
Jag tror fastan är en ypperlig chans att komma ifrån dåliga vanor, eller upptäcka vilka saker man ändå prioriterar i vardagen. Jag vill bara uppmuntra alla till att ibland våga avstå från något man inte egentligen behöver.
 
Arabiastrandens hus. För att jag kände att jag ville ha en bild här.