CYKELTRAUMAN FRÅN UNGDOMEN

Hej hej!
 
Idag är det måndag, men det kändes ändå helt okej att stiga upp i morse.
Helgen har varit två dagar längre, vädret har varit pörfekt och jag har gjort trevliga saker med bra människor, så att komma tillbak till jobbet var inte så farligt ändå.
 
Igår firade vi morsdag hos mommo och moffa med årets första grillmat, årets första marrängtårta och årets första kubb-spel. Det var ypperligt!
 
Imorgon har vi cykelutfärd på jobbet och det suger för jag avskyr att cykla.
När jag gick på första klass och var på mitt livs första cykelutfärd tvingades jag och en annan elev ta en kortare väg tillsammans med specialläraren för att vi stannade upp hela kön med vårt tröga cyklande. (egentligen var det bara jag som var trög, hen fick ta den kortare vägen för att hen hade så jobbig astma. men jag sög.)
Så jag har trauma.
Dessutom har jag hela mitt liv varit bortskämd med löjligt korta skolvägar, så jag har aldrig behövt cykla. Det längsta jag har haft till skolan är typ 400 meter.
 
Nu ska jag läsa på inträdesförhör (på riktigt denhär gången) och äta jansons frestelse (wohoooo!).
Hade fint!

JAG ÄR FÖR ORUTINERAD FÖR ATT RÖRA PÅ MIG EN HEL DAG

Hej idag har jag jobbat drygt åtta timmar, varav 4 av de timmarna spenderats i slalombacken. Jag är därför mycket slutkörd och trött och inte så pigg och snurrig och svag och nästan limin. Det var bara det jag tänkte säga nu ska jag äta godis och försöka hålla mig vaken tills jag ska hämta syster från slalombacken. Godnatt (snart, jag taggar redan!).
 

DEN DRAMATISKA BERÄTTELSEN OM BLÅMÄRKET PÅ MIN HAND

Hej.
Jag har sjukt i min hand.
Om man tittar riktigt noga på bilden nedan kan man skymta nåt som eventuellt skulle kunna ses som ett blåmärke.
Nu ska jag berätta hur det kommer sig att jag har en blåskiftande färg på min högra hand.
 
I torsdags på eftis spelade killarna fotboll i gymppasalen, mendan tjejerna som inte ville vara med lekte i förrådet. Jag stod i öppningen till förrådet för att kunna hålla koll på båda grupperna samtidigt, samt för att undvika att få en hård boll på mig.
    Tjejerna blev efter en stund på bushumör och kastade ut en såndär stor poppa-boll med två handtag som man sitter på och stutsar upp och ner med på fotbollsplanen. En av pojkarna sparkade irriterat tillbak den mot förrådet, och när jag tittade upp var den hårda, stora bollen på väg rakt mot mej. Jag blev så haj att jag med all min kraft svingade iväg min arm och lyckades träffa dörrkarmen med min hand. Det tog sjukt. Och den stora pomppa-bollen landade framför mina fötter. Och barnen skrattade. Och jag svor snälla svärord inne i mitt huvud.
Resten av dagen värkte min hand väldigt mycket, och nu är den öm och blå (isch).
 
Så, det var historien om hur min hand ändrade färg. Inte så rolig, men ack så viktig. Nu kommer jag istället för att fråga alla jag möter "om jag har berättat om hur jag fick ett blåmärke på min hand" istället fråga "om du har läst inlägget på min blogg om hur jag fick ett blåmärke på min hand". En viktig skillnad.
 
Hejdå.
Okej, det syns inte alls på bilden.
Knappt i verkligeheten heller, bara i vissa ljus och speciella vinklar. Men det tar fortfarande sjukt.