Ett beslut

Unilivet har hållit på i nästan två månader nu.
Det går ganska bra faktiskt.
 
Jag bestämde i våras när allt var som körigast och jag höll på att gå in i nån sorts vägg att jag skulle trappa ner på hösten, att jag inte skulle göra lika mycket som jag brukar.
Vi kan ju säga som så att det inte gått jättebra. Jag har sällan en ledig kväll, jag går sex kurser på uni, jag är ordförande i studentmissionen, jag leder en life, drar lite söndagsskola ibland, sjunger i kören, leder lovsång, går på gudstjänst, spelar pidron, hänger på styrelsemöten osv osv.
Men det går bättre än det brukar. Jag har en bra rutin i mitt liv med lagom mycket vila.
 
Igår kom dagen när jag bestämde mig för att försöka bli färdig kandidat i vår. En tanke som förut inte känts realistisk eftersom jag ännu har 80 studiepoäng för lite.
Men jag benade upp det i min hjärna och kom fram till att det kan funka. Jag kommer inte pressa mig själv för mycket, men jag kommer försöka uppnå mitt mål.
 
Detta beslut kräver dock att jag verkligen drar ner på allt annat program. Ska jag läsa 6-7 kurser i vår OCH skriva en kandi kan jag inte göra så mycket annat i mitt liv.
Kanske det här är ett sätt för mig att lära mig säga nej, att välja bort sånt som jag vanligtvis brukar prioritera. För ibland måste man välja de mindre roliga alternativen.
 
Vi får se hur det går. Dagar som denna när jag vaknar av att solen skiner in genom fönstret, är ute på länk redan innan halv 9 och ändå har mer än 8 timmar sömn bakom mig, då känns det ändå hoppfullt.

Omotiverad bild på mig vid Rökiö kvarnstuga.

Kommentera här: