OM HUR DETTA NU SLUTAR

Jag har tänkt en hel del på sistone. På allt möjligt, men det jag tänkte ta upp här är min tankar om mitt bloggande.
 
Det går ju inte jättebra om man säger som så.
 
Jag har ingen motivation till att blogga. Jag vet inte vad jag ska skriva om och jag orkar inte ens försöka. När jag för en gångs skull skriver något blir jag inte nöjd. Jag skrattar inte längre åt mina egna blogginlägg som jag gjorde när jag var 17 (för då var dom roliga, det är dom inte nu längre).
 
Jag har funderat en del på om jag borde lägga bloggandet åt sidan så jag slipper känna att jag "borde blogga".
Men det är något inom mig som ändå inte vill lägga av helt. Jag vill inte begränsa mig så att jag inte kan skriva om jag verkligen får ett infall. Jag har 45 inlägg i mitt utkast som alla väntar på att bli färdigskrivna och publicerade. En del kanske kommer bli det, en del finns bara där för mig själv. (och en del är svingamla och inte alls relevanta längre. Som den mycket detaljerade beskrivningen om natten när vi såg mellofinalen fem pers i min säng våren 2014. Det inlägget kommer inte publiceras.)
 
Den lösning som känns bäst ser ut så här:
Jag kommer inte ta bort min blogg, jag kommer heller inte säga att jag lägger av helt med bloggandet. Men jag tänker ändå sluta. Jag kommer inte blogga längre, varken regelbundet eller oregelbundet. Om jag inte får ett infall att publicera en throw back (som inlägget under detta) eller att skriva färdigt nåt av de 45 inläggen i mitt utkast så då kommer jag göra det. Men jag kommer inte blogga som jag en gång gjorde.
 
Detta känns för mig som ett stort steg, att lägga bloggandet åt sidan (även om jag mer eller mindre gjort det redan det senaste halvåret typ). Jag har bloggat nästan helt regelbundet i snart sju års tid. Hela min tonår finns dokumenterad i denna blogg och i min förra. Tack vare bloggandet kan jag gå tillbaka och läsa om vad jag gjorde när jag var 14 – när som helst!
 
Men detta är nu slutet.
 
Tack för att ni föjt mitt liv, och förlåt för att jag ganska sällan levererat något av värde.
Jag återkommer kanske nångång om jag känner för det. Bloggen kommer fortfarande stå öppen så om man vill får man gå in när man känner för det. Men förvänta er inget nytt. Se det mer som en överaskning om det faktiskt kommer något.
 
Okej nu ska jag sluta, hejdå.
 
Miriam 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20

Kommentera här: