TILLBAKA I VARDAGEN

Mitt månadslånga jullov är över och jag är tillbaka i huvudstaden. Skönt för det mesta, bortsett från att jag nu måste stiga upp på mornarna och diska min egen disk.
 
Mitt nyårslöfte att äta ordentligt håller jag än så länge, till alla mina vänners stora förtjusning. P.g.a. att jag inte kunnat hålla tyst om mina osunda levnadsvanor under hösten har väldigt många i min bekantskap börjat oroa sig för mig. När jag nu dagligen meddelar mina vänner på snapchat att jag äter får jag mängder med jubel och grattisar. Mycket trevligt må jag säga. När effekten har lagt sig ska jag ta och fasta i nån vecka för att sen få tillbaka dessa trevliga reaktioner igen.
 
Livet går nog helt bra ändå. Jag har de flesta av mina föreläsningar på förmiddagen vilket gör att jag tar mig upp på mornarna vilket leder till att jag får rutiner i mitt liv vilket leder till att jag mår bra. Idag till exempel var jag i skolan mellan 8.30 och 11.30, åt på unicafé och for sen hem. Och låg i min säng. Vilket jag gjorde enda tills jag steg upp vid halv sex för att laga mat. Sen lade jag mig i sängen igen.
 
Nu ska jag fara ut och springa, sen ska jag typ sova eller nåt, vet ej.
 
Hade!
 
Ps. del 3 av min årsredovisning är påväg, men jag hade liksom lite glömt bort den... Mitt mål är att få upp den innan det blir februari iaf!
 
Pinsam bild på mej.

2016 UR MIN SYNVINKEL del 2

Maj
 
Första maj firades på stan med mina systrar. Mamma och pappa var bortresta några dagar i början av maj så jag var boss i huset. Vi hade cykelutfärd med jobbet och jag var på ännu ett inträdesprov. Jag kärade ner mej i allt och alla, det är så jag blir på våren. Denna vår var jag dock extrem. Tack vare krisihimmelsfärd hade vi långledigt en helg. Den helgen var det sommarvärme, jag dansade omkring i shorts, picknickade med Nicolina och Irene, var på uprising, spelade volleyboll och bara njöt av livet. Vi firade morsdag hos mommo och moffa med årets första grillmat och kubbspel. En helg bjöd vi vår faster på trerätters middag OCH SKAFFADE KATT. Det var alldeles fantastiskt. Jag gick och blev alldeles dunderförkyld igen, när jag just återhämtat mig helt från min tid med körtelfeber. En solig fredag var det stafettkarneval och jag var där med mina elever och hejjade och jagade och värmde upp och grät (när det gick bra för dem). På kvällen var det sista uprising för terminen.
Jag var på fkf's våravslutning, pappa fyllde år och det var musikskolans våravslutningskonsert. En solig tisdag tog jag ledigt från jobbet, hoppade på tåget och åkte ner till Helsingfors över dagen för att skriva inträdesförhör till den utbildning jag nu går på. Dagen efter sjöng jag på Kuulas våravslutning i stadshuset. Den sista maj var vi på klassutfärd med åk 1-2 till stundars och söderfjärden hela dagen. Åh det var en så fin dag! Maj var en riktigt super-månad!
 
 
 
Juni
 
Första juni firade vi som vanligt den tredjedel av familjen som då fyller år, Mamma och Bella. Jag var på lägerplaneringar och dubbeldejt med Bebbe&Hanna och Leo&Bettan. Alla dubbeldejter behöver ett femte hjul, som jag brukar säga. Den fjärde juni sade jag hejdå åt mina elever och kollegor med en vacker skolavslutning. Vi grät, allihop. Det var så fruktansvärt sorgligt. Efter avslutningen körde jag runt i österbotten och besökte fyra nybakade studenter. Jag var på intervju till speciallärare och jag var så otroligt nöjd med min insats. Jag var nästan lite harmad att jag inte hade det på första plats. Jag besiktade bilen (och den gick inte igenom), mös med katten och chillade de första dagarna på mitt sommarlov. Den nionde satte jag mig mitt i natten på en buss i Kvevlax som tog mig ner till Åbo där en båt tog mig över till Åland. Pings-missionskonferens var det som hände och det var festligt. En långhelg med mina tre bästa vänner och massa söta barn! Dagen efter att jag kommit hem stack jag iväg till vassor för sommarens första läger. De vildaste barnen jag någonsin skådat och världens bästa ledare. Lägret tog slut och jag befann mig nästa dag på humle på nästa konferens. Samma dag som den slutade fann jag mig själv på vassor igen för nästa barnläger. Det bestod av vackra solnedgångar och snäppet lugnare barn. Jag fick veta att jag blivit antagen till helsingfors universitet och började förbereda mig på att flytta till huvudstaden. Det blev midsommar och det firades på Koskinens villa med 20 andra party-människor. Mina enda lediga dagar i juni hängde jag på skären. Sista juni blev det dags för kds på vassor. I min dagbok har jag skrivit att det var "sommarens antagligen sista läger". HAHAH, tänk så fel jag hade! Juni var en fantastik månad.
 
 
 
Juli
 
Julis första vecka spenderades på kds. Kds var knappa två veckor fyllda av kärlek, glädje, sommar, tävlingar, god gemenskap, skratt och Gud. Så otroligt bra! Trots min stukade tumme hann jag göra massa roliga saker. Hängde med Becha på stan, var på dans och såg på fotboll i Kvevlax med enmassa unga människor. Jag och Becha påbörjade vår jakt på lägenhet i helsingfors och jag hängde ännu mer på skären. En regning lördag åkte jag, papsen och Hannes ner till Björneborg för att njuta av svänginga melodier på Pori Jazz. Jag stack iväg på mitt fjärde läger för sommaren, trots att jag inte tänkt vara på fler än tre läger. Det blev jeppisdagarna och på lördagen hängde jag där med fint folk och avslutade natten uppe på ett tak. Så bra dag! Jag började förbereda mig på att flytta, packade ihop min gamla lägenhet och sökte efter en ny. Plötsligt en dag fick vi tag på vår älskade tvåa och jag kunde äntligen fokusera på annat än planritningar. Den sista juli åkte jag iväg på ytterligare ett läger jag blivit medtvingad på, denna gång på utterö. Det blev trots allt ett fantastiskt roligt läger och en väldigt bra avslut på min lägersommar. Juli var en väldigt väldigt rolig månad!
 

 
 
Augusti
 
Augusti började somsagt med tonårsläger på Utterö. Jag var på bröllop, firade Ica som fyllde 20 och gick äntligen färdigt sista skedet i bilskolan. Några dagar in i augusti hoppade jag på en onnibuss mitt i natten och åkte ner till åbo för att sedan åka skärgårdsfärjor ut till Kökar. Det tog så himla länge. Men på kökar befann sig Kesia och vi hängde på denna ljuva skärgårdsö i dagarna två innan vi tog oss hela vägen hem till Ekenäs. Sen bilade vi upp till Österbotten med världens bästa playlist genom åskvädret. Det var tre fantastiska dygn!(roadtrippen tog inte tre dygn, men resan till kökar inräknat var det tre dygn). Det blev dags för humlefestival, jag medverkade med min kära far, hängde med gott folk och njöt av bra musik. Efter den helgen började alla skolan förutom jag, vilket jag njöt väldigt mycket av. Kesia bodde äntligen i Vörå så vi hängde i princip varje dag i två veckor. Dagarna gick ut på att äta glass, mysa med katten och se på Os. Jag var på drive-in bio och återförenades med mina fkf-brudar. En helg körde jag och papsen ner till Helsingfors med bilen proppfull av möbler och flyttlådor. Jag fick för första gången äntra den lägenhet som idag är mitt andra hem. Dessutom shoppade vi på ikea, monterade ihop soffan och åt gott hos Bechas föräldrar. Sen bilade vi upp igen. Vi firade pre-villaavslutning på vassor med ett fantastiskt gäng människor. En blåsig onsdag hände det ofattbara. Vår älskade, alldeles underbara katt gick hädan. Vi sörjde i flera dagar, jag har nog aldrig gråtit så mycket under så kort tid förut. Sorgen var stor med jag flydde det hela och flyttade ner till Helsingfors. Resan ner var en plåga och när jag äntligen steg in i mitt nya hem var jag helt slutkörd. De två dagarna som var kvar innan vi skulle börja skolan monterade vi möbler, packade upp lådor och organiserade i köket. Och drack äcklig skumpa. Så kom dagen när lilla Miriam började studera på universitetet. Det var en bra dag, och jag hade goda känslor inför de kommande fem åren. De återstående dagarna av augusti gjorde jag inget annat än vuxna saker. Men augusti var en mycket fin, händelserik och livsomvälvande månad.
 
 
 
Denhär tredjedelen av året var fantastisk!
 

NYÅRSLÖFTEN

Jag brukar alltid sätta upp några nyårslöften i början av varje år. Inte för att jag nånsin strävar jättehårt efter att följa dem, men mest för att jag gillar tanken på en ny start, en ny chans. Och för att det alltid lite nu som då är bra att sätta upp mål för sig själv. (jag tänker inte gå in på att jag inte gillar ordet nyårslöfte utan föredrar nyårsmål, eller nåt liknande. Jag kommer säga nyårslöfte för att det är enklast ändå.)
 
Tidigare idag rensade jag igenom alla mina miljoner mobilanteckningar och då kom jag av en slump över en anteckning från början av förra året som heter "nyårslöften". AHAA tänkte jag och öppnade den. Jag trodde att jag bara hade två nyårslöften för 2016 men icke, i listan fanns mer än en handfull. Därför tänkte jag köra en liten utvärdering av hur det har gått för mig när jag omedvetet försökt uppnå dessa mål. Sedan tänkte jag presentera årets mål.
 
Nyårslöften för 2016:
Skriva lite dagbok varje dag
Resultat: Nej. Jag skrev inte ett enda ord under hela maj, knappt heller i december. MEN jag har ändå skött mig bättre än vanligt. Det har funnits perioder detta år när jag uppdaterat flitigt. Jag ger mig själv 3/5.
Lära mig säga nej
Resultat: Nej. Eller ja, om man ska vara exakt. Det har nog inte gått så bra. Huvudsyftet med detta mål var att jag skulle sluta ta på mig onödigt mycket uppgifter, jobb och ansvar som jag inte egentligen vill/kan/orkar/hinner med. Jag har väl inte blivit sämre, men definitivt inte bättre heller. Men ändå godkänt.
Sluta oroa mig
Resultat: Eh... Jag har en tendens att förstora upp saker och alltid oroa mig. Det gör jag nog fortfarande. Men jag kanske har börjat ta livet lite mer med en nypa salt. Även här blir jag godkänd.
Skriva en sång
Resultat: HAHAHAH dethär har jag helt glömt bort! Jag är lite sur på att jag inte kan skriva sånger, så förra året bestämde jag att jag i år verkligen skulle göra mitt yttersta. Det har verkligen inte gått bra! UNDERKÄND.
....fast nej, jag vill ju va godkänd i allt och eftersom det är jag som lägger vitsorden får jag godkänt ändå. Jag har nog säkert kokat ihop nån spontan sång nån gång. Händer nu som då.
Gå ner i spagat
Resultat: Skämtar du med mej Miriam? Omläxa.
Lära mig göra vågen med ögonbrynen
Resultat: Jag minns hur taggad jag var på att lära mig dethär. Men det har inte gått vågen, tyvärr. (HAHA) Men jag har blivit lite bättre på att lyfta på mitt vänstra ögonbryn som jag förr var nästan helt oförmögen till att göra. Framsteg! Mycket godkänt Miriam!
 
Såå, det gick väl ganska bra! Bara godkänt! Wohooo!
Nu ska vi se vad detta år har att erbjuda i nyårslöftesväg.
 
Nyårslöften för 2017:
Alla mina nyårslöften för detta år kan egentligen läggas under en och samma rubrik:
Ta mer hand om mig själv
Underrubriker:
Börja äta, minst en ordentlig måltid per dag
Förklaring: jag äter alldeles för lite och alldeles för sällan. Det har kommit till den punkten att jag inte längre bryr mig när jag är hungrig och jag kan gå en hel dag utan att äta nåt annat än frukost. Detta har lett till att jag sen jag flyttade till Helsingfors har gått ner 3kg (vilket för mig är väldigt mycket när min vikt annars inte har ändrats sen jag var 15). Detta resulterar i nästa nyårslöfte.
Gå upp mina tre förlorade kilon
Förklaring: Jag kan verkligen behöva några extra kilon på min kropp.
Börja röra på mig
Förklaring: jag spenderar alldeles för mycket tid i min säng och i soffan. Min rygg får lida – ja hela min kropp lider! Det ska jag ändra på.
Ta mer nyttig egentid
Förklaring: jag behöver egentid, annars blir jag galen. Och med egentid menar jag inte sitta i soffan i tre dagar i streck och slökolla youtubeklipp som jag redan sett femtio gånger tidigare. Nej ibland behöver jag stänga in mig på mitt rum och andas, skriva, tänka, lyssna. Det gör jag alldeles för sällan, vilket gör mig stressad. Skärpning Miriam!
Våga
Förklaring: bara våga lite mera helt enkelt. Det mår man bra av. Sluta va en sån fegis.
Och så till årets sista nyårslöfte, som egentligen är typ motsatsen till att ta hand om sig själv, men typ mitt favoritlöfte:
Få mera blåmärken
Förklaring: Blåmärken är coola och fascinerande och ett tecken på att man lever ett spännande liv (eller på att man är klumpig och slår i sig överallt hela tiden). Mera blåmärken och skrubbsår åt folket!
 
Såå, det var det. Det blev ett väldigt långt inlägg märker jag nu, men vad kan man. Vi får se om ett år hur det har gått. Hejdå!