EN LAT DAG MITT I

Igår var en föreläsningfri dag. På förmiddagen tvättade jag kläder och skrev massa olika skolarbeten. Vi tretiden tog jag på mig min stora stickatröja och mina kängor och åkte in till stan för Gulnäbbsäventyret 2016.
Jag och mitt lag bestående av sju andra från min klass sprang omkring på stan till klockan 20 och gjorde alla möjliga olika uppgifter. Ja, och så var vi ju utklädda till norrmän, passande nog.
Jag var väldigt otaggad på dan, men det blev väldigt roligt till slut. Glad att jag valde att vara med.
 
Emilie-Nora-Alicia-Jag-Antonia-Mikko-Janice-Elina-Eddie
 
Idag är det torsdag och det är vår långa dag. Två och en halv föreläsningar. Urgh.
Nu är jag äntligen hemma och detta är min första, och enda, lediga kväll under hela veckan.
Jag och Becha har intagit varin sida av soffan och bäddat ner oss under våra täcken med varsin dator i knät. Det kommer bli en bra kväll. Ben och Jerry gör mej sällskap också.
 
Imorgon åker jag iväg till Sjömansro med ca 30 andra från kören för en intensiv, och förhoppningsvis rolig körhelg. Vi ska sjunga, leka, basta och lära känna varandra. Jag ser faktiskt framemot helgen.
 
Nu ska jag se på så ska det låta, hejdå!
 

LITE TACKSAMHET

Vi glömmer alldeles för ofta bort att vara tacksamma. Åtminstone jag gör det, och jag tror nog det är likadant med de flesta. Man tar många saker för givet och fokuserar alldeles för mycket på det dåliga i tillvaron. Men igår när jag skulle sova började jag bara tänka på allt som är bra just nu, på alla små välsignelser. Då somnade jag gott. (sen vaknade jag nån minut senare av att Becha smällde i dörren, då var det inte lika lätt att vara tacksam längre..)
 
Jag är så otroligt tacksam för hur bra jag blev/blir omhändertagen här i Helsingfors. Det har knappt känts jobbigt en enda gång att lämna trygga vörå och flytta till ovisshetens stad. Så många fina människor, så bra sambo, så bra allting.
 
Jag är väldigt tacksam över hur bra jag har kommit in i olika gemenskaper. Jag var rädd att jag skulle bli utan vänner, bara tvingas umgås med Becha hela tiden (inte för att det är så dåligt det heller, men ja, ni fattar) och alltid sitta ensam hemma i lägenheten när jag är ledig. Men icke! Jag sjunger i kör, jag går i kyrkan, jag har till och med fått en lifegroup. Så många fina människor!
 
Jag är också väldigt tacksam över hur lite skolarbete vi har haft nu i början. Det har gett mig tid att i lugn och ro smälta alla nya intryck, gett mig tid att hinna träffa människor, hinna sova på dagarna, hinna slöa, hinna se på friends, hinna ta långa sköna promenader vid stranden och hinna göra i princip vad jag vill.
 
Igår efter skolan fick jag och Becha skjuts av hennes pappa till Esbo för att köpa skrivbord, sen blev vi hemskjutsade och Kjell monterade ihop båda våra skrivbord medan vi såg på. Jag tänkte nog inte på det så mycket då, men wow. Jag skulle aldrig ha klarat av att skruva ihop detdär bordet!
Sen kom Amos och diskade vårt enorma diskberg. Det är jag också evigt tacksam för!
 
Tänk vad bra saker som sker ändå!
 
Ps. för under 80€ fick jag ett skrivbord, ett lakanset och ett badlakan. Det är i alla fall min plånbok tacksam för!

PRODUKTIVA DAGAR ÄR DOM BÄSTA

Det är lördag. Klockan är fem på eftermiddagen och hittills idag har jag hunnit:
-Skriva ett skolarbete
-Göra smoothie
-Luncha med Kesia
-Åka metro för första gången sen jag flyttade till H:fors
-Träffa Josefin och Eddie inne i stan för att skriva grupparbete
-Powernappa en timme
-Baka muffins
 
Innan dagen är slut ska jag ännu hinna:
-Handla
-Laga och äta tacos
-Äta popcorn
-Kanske fira Clara
-Äta glass och mysa med bästis
 
Jag försöker väl omedvetet kompensera för att jag igår satt i pyjamas till klockan 16...
 
Bild på stressade sjubarnsmamman Miriam 16 år. (nu är jag dock inte stressad, men jag ville visa denna fantastika bild)