NÄSTAN HÖSLOV

Skulle detta vara en vanlig vecka skulle jag antagligen sitta i soffan i lägenheten och slökolla på friends, eller eventuellt vara ute på en långpromenad. Onsdag brukar vara min lediga dag då jag gör saker som man gör när man är ledig.
 
Den här veckan är ingen vanlig vecka. Föreläsningsfri vecka betyder åtta dagar hemma i Österbotten. Det är najs. Men också lite konstigt. Det känns lite som att jag lagt det här livet åt sidan, tryckt på paus medan jag fortsätter ett annat liv nere i Helsingfors.
 
Att vara uppe så sällan resulterar också i att jag har ganska mycket program. Många att träffa, mycket att göra.
Söndag och måndag var ganska lugna dar. Lunch hos mommo och moffa och häng med Kesia.
Igår var jag i skogen med min syster och sen dansade jag natten lång med Kesia och hennes kompisar.
Idag är det meningen att jag ska göra skolarbeten (det var egentligen meningen att jag skulle göra det redan i måndags..) men det går inte så bra. Jag är dålig på att göra skolarbeten. På eftermiddagen ska jag köra iväg till Vasa, gå på loppis, träffa faster och avsluta dagen hemma hos Fanny.
 
Imorgon tror jag att jag bara ska ta det lugnt, hemma med mina syskon och min skoluppgift som ska in imorgon kväll. På fredag åker jag iväg till Vasa igen för att spendera hela helgen på encounter i sion. På lördag kväll ska jag även få lyssna till kents ljuva toner i några timmar.
 
Sent på söndag kväll eller tidigt på måndag morgon tågar jag antagligen ner till Staden igen. Och så börjar en vanlig vecka på nytt. Inte för att jag har nånting emot det. Vanliga veckor ser ändå aldrig likadana ut, och jag njuter av vardagen.
 

EN LISTA IGEN DÅ

Hittade listan på en blogg och tänkte: ja, varför inte? Så här har ni en lista igen. (det var faktiskt ganska längesen sist.)
 
1. Hur gammal är du?
20 och lite till
 
2. Hur gammal känner du dig?
20 och lite till. Hahah, nä men jag har nog alltid känt mig så gammal som jag är. Hur man kan veta hur en viss ålder "känns" vet jag dock inte..
 
3. Var bor du?
På Byholmsgränden i Arabia i Helsingfors.
 
4. Vad gjorde du igår?
Åt brunch med mina systrar, packade, diskade, gick på stan, åt på subway, åkte tåg, bastade och såg på tv med mina föräldrar. (jag är i vörå igen!)
 
5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Våren eller sommaren. För att våren inger en känsla av hopp. Hopp om ljusare, varmare, gladare och bättre tider. Och sommaren för att jag alltid gör så mycket roligt på sommaren. Början av hösten gillar jag nog också, men tiden mellan november och mars finns det inte alls något jag gillar med. (förutom julen)
 
6. Är du beroende av någonting?
Tror inte det, inte egentligen. Det skulle vara internet och godis då i så fall. Eller luft. 

7. Nämn en sak som man kanske inte vet om dig?
Jag har väldigt dåligt morgonhumör. "Det blir nog bättre när du fått ditt kaffe" har jag hört nån gång. Please, jag dricker inte ens kaffe. Som tur stiger min kämppis upp typ två minuter innan vi åker till skolan och vi är tysta hela bussresan, så ingen hinner drabbas av mitt humör.
 
8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
På en lägergård nånstans med ett gäng mysiga människor.
 
9. Vad är du på för humör just nu? 
Ganska neutralt humör. Lite slö, men inte heller trött. Varken jätteglad eller jätteledsen.
 
10. Vilket är ditt favoritgodis?
Lösgodis. Sådär mer specifikt, lakrits.
 
11. Vilken är din favoritaffär?
Det beror ju på vad jag ska handla. I matväg gillar jag Citymarket inne i Vasa centrum, i klädväg gillar jag H&M eller Adam och Eva-loppiset som inte längre finns, i prylväg gillar jag Tiger eller Clas Ohlsson, i möbelväg gillar jag Jysk, i "nu är det sen kväll och jag vill ha godis"-väg gillar jag pickolo osv
 
12. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Jag är nog kvällsmänniska, men ingen extrem sådan. Men jag gillar kvällar betydligt bättre än mornar. 
 
13. Har du blivit sydd någon gång?
Nej.
 
14. Vem gjorde senast något speciellt för dig?
Det händer lite nu som då. Jag kan inte komma och tänka på nån specifik sak.. Kanske att Lydia diskade mer disk än hon skulle ha behövt i går, och mina systrar före ut komposten, haha.
 
15. Är du blyg?
Gillar inte att definiera mig själv som blyg. Det är ett ord som klingar negativt i mina öron när det beskriver mig själv, och jag känner mig obekväm med att kalla mig blyg. Det handlar inte om att jag inte gillar att få negativa egenskaper stämplade över mig, för jag kan helt och hållet hålla med om att jag är både lat och snål, men blyg känns främmande och konstigt på nåt sätt. Jag brukar säga att jag är dåligt på att småprata bara.

6. Vad heter du i andra namn?
Joanna

17. Vill du gifta dig?
Jodå!
 
18. Har du något smeknamn?
Många olika. Mimma är väl det dom flesta kallar mig. Andra som blivit använda under de senaste tre åren: mirre, mirri, mirripirri, vims, trögblom, diktatorn, spädbarnet, mirmus, miriamos, mirpuli

DET FINNS SÅ MÅNGA SKÖNA MÄNNISKOR

...som liksom aldrig kommer fram, sjunger Ingmar Olsson, min kära vän. Och ooh så rätt han har.
 
När jag i somras fick beskedet att jag kommit in till Helsingfors Universitet och därför skulle flytta ner till Nyland var min första tanke: "men ska jag bara lämna alla fina människor här i Vasa-trakten då? Det kan jag väl inte göra.?" För kanske första gången kände jag mig väldigt hemma i Vasa, i ungdomsarbetet, i den stora skocken av fantastiska österbottniska ungdomar. Inte kunde jag väl bara lämna dem? Jag behöver dom och dom behöver mej. (åtminstone det första, haha)
 
Men jag hade nu inte så mycket till valmöjlighet, så jag tackade ja till min plats och började förbereda mig själv och alla människor runt omkring mig på att jag inte skulle stanna många månader till.
 
Jag var inte direkt rädd att jag skulle bli ensam när jag flyttade ner, nej inte alls. Jag skulle ju bo med Becha, en av mina bästa vänner, och jag är ju inte helt socialt inkompetent, så nån vän skulle jag väl lyckas skaffa mig på klassen. Men nånstans inombords fanns ändå rädslan av att bli ensam. Att inte lära känna så många nya människor, att inte få egna vänner utan endast hänga med Becha och hennes kompisar. Att inte känna att jag kan vara mig själv, att inte folk skulle uppskatta min närvaro och mitt flams. Att jag ständigt skulle lida av extrem hemlängtan och att jag skulle bli tvungen att ta miljonstora banklån för att ha råd med tågbiljetter hem varje helg.
"Tur att vi åtminstone har en fin lägenhet" tänkte jag i min oro av att bli tvungen att sitta instängd i den 24 timmar om dygnet när jag inte lyckats stifta nya bekantskaper.
 
Men här är jag nu, Helsingforsbo sedan två månader tillbaka. Inte alls ensam. Inte alls full av hemlängtan. Inte alls rädd för att fem år i Helsingfors ska vara lika med fem år i helvetet.
 
Jag har träffat så många nya fina människor. Jag har min klass, min kör, studentmissionen, min lifegrupp, en församling, min kämppis. Ja, det är nästan så att jag måste anstränga mig för att över huvud taget lyckas vara ensam.
 
Tänkt att jag bara bott på Byholmsgränden i två månader och redan har svårt att räkna hur många människor jag lärt känna sen jag flyttade. (det finns juförsej många olika definitioner på "lärt känna", så jag kanske räknar det som att jag lärt känna någon som inte tycker att hen i sin tur lärt känna mig, men det är en bisak.)
 
Om jag bara visste hur bra det skulle bli till slut, dendär soliga dagen i slutet av juni när jag insåg att mitt liv kommer ändras drastiskt inom ett par månader. Om jag bara visste.
 
Och det bästa av allt är att alla de fanstastiska människorna uppe i mina hemtrakter fortfarande finns kvar när jag väljer att lägga X€ på en tågbiljett och komma upp och hälsa på. Mina välsignelser har fördubblats. Det jag har där uppe har jag här nere också, bara i en lite annan form (förutom en familj, den förblir limited edition uppe i Vörå).
 
I'm so blessed I can't even handle it!