EN ALLDELES FÖR LÅNG VECKOREDOVISNING

Min skrivkramp är ett faktum och därför står denna så kallade blogg tom mest hela tiden.
Men nu tänkte jag att jag skulle skriva ner några rader ändå, mest för framtida Miriams skull.
 
För nästan exakt en vecka sen steg jag in i min lägenhet igen efter nio dagar i mitt älskade Österbotten. Måndagen var en lååång dag med väckning vid 06 och läggdags 01.
 
På tisdag var jag först i skolan och sen for jag iväg för att ge blod med fyra andra personer. Jag har donerat blod tre gånger tidigare, utan vidare problem (det är alltid lite omständigt och kräver lite extra frågor eftersom jag var i afrika för ett o ett halvt år sen, men jag brukar alltid på ge). Jag var riktigt taggad denna gång, jag fick typ svensk service och vi skulle tävla om vem som tömde sin arm på blod snabbast. Men komplikationer uppstod eftersom mitt hB var väldigt lågt, så de insisterade på att skicka ett blodprov till en läkare istället. Därför blev det tyvärr varken blodgivning eller tävling för min del den dagen. Men gratis smörgåsar och gott sällskap var inte så dåligt det heller.
 
Jag har konstaterat under de senaste dagarna att en orsak till att jag har så lågt blodsocker och att jag alltid känner mig trött och svag kanske beror på att jag aldrig äter. Frukost är ett måste, men sen kan resten av dagens måltider utebli. För det är tråkigt och jobbigt och dyrt att äta. Och för att jag alltid glömmer bort det. Kanske det vore en idé att börja äta igen, så jag kan vinna i blodgivartävlingen nästa gång.
 
I helgen har jag blivit YOLO och kommit hem efter midnatt tre kvällar i rad. På fredag var jag först på fredagsøl med Rebecca och sen spontanåkte jag iväg till Norra Haga för att spela alias. Glögg, gott sällskap och en jämn aliasmatch som slutade i vinst för mig och Becha blev kvällens saldo.
 
Lördag kväll innebar knytkalas hos Katrin och Lydia. Jag och Becha hade med minifastlagsbullar och memma, så partyt var for real. Det var en riktigt rolig kväll, som också den slutade efter midnatt.
 
I går spenderade jag en lång tid utanför mitt hem. Strax efter ett promenerade vi iväg till böle i snöstormen för att ta tåget till Grani där rostbiff och blåbärskvarg väntade. Därifrån tog vi sedan tågen till hoplax där en iskall promenad väntade för min del, och sedan en riktigt bra gudstjänst. Vidare iväg på jatkot till Idabacken igen. Ännu mera glögg, flera matcher Uno och en ljudnivå högre än vad som är nyttigt. Så småningom började folk åka hem men vi var några tappra själar som spelade Uno till sista stund. Att ta sig hem mitt i natten från haga är inte roligt så det blev hemkomst efter 24 igen.
 
Nu har en ny vecka börjat, och jag tror det kommer bli en riktigt bra vecka! Idag har jag en föreläsning mellan 14 o 16 och ikväll är det studentmissionens måndagssamling som står på schemat. Jag ska denna vecka även försöka skriva här lite oftare, så jag slipper skriva dessa långa inlägg för att minnas vad jag gjort i mitt liv.
 
Ha det fint!

Kommentera här: