PÅSKTANKAR

Det är påsk.
 
Jag tror att påsken är min favorithögtid. Visst gillar jag julen, midsommar, nyår osv också, men alla dom är alldeles för hypeade. Vi har inga speciella påsktraditioner, vilket jag tycker är skönt. Det finns ingen speciell känsla som behöver lockas fram, inga ritualer som måste genomföras. Allt är helt kravslöst.
 
En annan orsak till att jag gillar påsken är att det som hände för tvåtusen år sedan mer eller mindre lägger grunden för min tro. Jesus dog för mig, och det är allt som betyder nåt. Jag behöver inte enmassa påskharar och chokladägg för att bli påmind om det. Det är en vetskap som jag alltid bär med mig.
 
Jag är en känslosam människa. Jag har nära till både skratt och gråt och har inget problem att kombinera de två. Påsken är en känslosam högtid. Påskhelgen inleds i sorgens tecken. Eftertänksamhet, förundran och vemod. På den tiden när sion ordnade påskkonferens var det en tradition för mig att vara där. I fem år spenderade jag mina påskar på möten och samlingar på ec. Fredagens predikan var alltid seriös, djup och berörande. Men under helgen ändrades stämningen och söndagens gudstjänst var alltid en fest fylld av glädje och hopp. Som jag har dansat och jublat i bänken i vetskapen om att Jesus inte bara dog för mig, han uppstod också.
 
Påsken är en fantastik högtid, med ett budskap som förändrar liv.
Jag önskar att vi alla kunde ta till oss det budskapet, speciellt i dessa hårda tider.
 
blessed god jesus-bild

Kommentera här: