OM MIN INRE SMÄRTA

Det finns så mycket jag vill göra, så många saker jag vill uppnå.
Men det känns som att det är något som tar emot, något som sätter stopp för alla planer.
Jag vet inte säkert om det är mitt eget fel eller någon annans, jag bara vet att det tar sjukt.
 
Jag har lärt mig att alltid ta en chans när man får den, inte skjuta upp det till senare, för man vet aldrig när det är för sent.
 
Det finns så många drömmar jag inte klarar av att uppfylla, något trycker på.
Jag vet inte om det är nåt tillfälligt, eller om det alltid kommer vara så här.
Jag vill så gärna känna mig fri, känna att jag klara allt, men det går inte.
 
Jag jämför mig med andra människor och tänker: "jag vill också klara av det där, jag vill också vara fri"
Men nu är jag fängslad. Fängslad i mig själv med min smärta.
 
Jag vill så gärna spela gitarr, stå på händer, cykla, kasta kubb, ro, fläta hår, hjula osv, men det är något som hindrar mig.
 
Min tumme.
 
Min stukade tumme hindrar mig från att uppnå alla mina sommardrömmar.
Jag kommer aldrig bli mig själv igen. För jag kan inte röra min tumme.

Kommentera här: