MIRIAMS TILLBAKABLICK PÅ 2015 del 1

Nu börjar den årliga årsresumén igen. Jag brukar vara väldigt taggad på att skriva detta, och jag älskar att läsa tillbaka tidigare år, men i år är jag inte riktigt lika excalterad.
 
2015 har varit ett mycket omvälvande år. Jag har lärt mig mycket, jag har gjort en del dåliga val, men också väldigt många bra. Jag har varit med om mer äventyr än jag nånsin kunnat föreställa mig, jag har träffat många nya intressanta människor, jag har jobbat massor, jag har haft massa framtidsångest, jag har varit stressad ofta, jag har varit lycklig ofta.
 
Jag började 2015 som en liten gymnasietjej med en oviss framtid, men alldeles för mycket stress och prestationskrav. Jag slutade 2015 som en vuxen, enligt så många mått, med lägenhet, bil och heltidsanställning.
Även om jag enligt dessa mått har blivit vuxen kan jag inte säga att jag håller med helt.
Ja, jag har lärt mig väldigt mycket under året. Ja, jag har fått perspektiv på livet och tar inte längre allt för givet. Ja, jag har flyttat hemifrån, börjat jobba, köpt bil för egna pengar, börjat betala räkningar och försörjer mig själv.
Men. Jag är fortfarande som ett litet barn ibland. Jag är beroende av så många andra, jag är osäker på mycket och jag gör saker som kanske inte anses som så vuxet. Och jag tycker inte om att prata med vuxna.
 
Men jag tror samtidigt att vi inte behöver bli helt vuxna. Vi är Guds barn och vi behöver många gånger tänka som ett barn för att få ut det mesta av livet. Vi behöver inte ha kontroll på allting, klara allting själv. Vi är skapta med ett behov. Vi ska vara beroende. Kanske inte nödvändigtvis av andra människor, men av Gud. Så även om jag enligt många mått nu är vuxen kommer jag aldrig låta mig själv bli "helt" vuxen. Släpp fram barnet inom dig!
 
Okej, men nu till året som gått.
 
 
Januari.
 
Jag började året med tidernas roligaste nyårsparty på midvinterveckan i närpes. Jag kom hem och var inte alls särskilt taggad på varken skolan eller 2015. Vintern var vacker, penkkisplaneringen började och jag blev plötsligt ganska taggad på livet ändå. En tisdag firade vi Kesia med mat på rosso och sedan dans natten lång. Några dagar senare blev det ännu mera party. Överraskningsbesök en kväll och middag på PQ och dans på ollis en kväll.
Vi var på teater, klasströjorna anlände och vi drog igång med på stort G igen.
En helg i mitten av januari tågade jag, Hanna och Kesia ner till karis för Adeles och Lucas överraskningsfest. Vi spenderade ett par dar i ekenäs innan vi roadtrippade upp igen med Robin och Elli. Det var en välbehövlig helg!
Jag hade tjejkväll med Hanna, vi var på studiebesök och det var uprising. Januari var festligt.
 
 
(jag har seriöst typ inte en enda vettig bild från januari, så alla bilder är lånade av kesia, förutom andra och sista)
 
 
Februari.
 
Februari inleddes med besök hemma i vörå av Robin och Kesia, vilket slutade i en roadtrip i stan. Jag vaccinerade mig, var på lovsångskväll i sion och faddergala i övis. Jag började bli riktigt stressad inför allt från penkkis och studentskrivningar till afrikaresan och sommarjobb. Jag skrev textkompetens i studenten (och fick 5-5-5!!) och åkte pulka i gerby med ett gäng från skolan. Jag och kesia hade loppisbord och vi dansade ute typ varje tisdagkväll i en månad.
Vi upplevde vår sista fredag i fkf, vilket var väldigt vemodigt. Jag spenderade en helg i jeppis med fina människor och party. Vi hade skolfotografering och jag hade inte en ledig stund i mitt liv pga att jag inte kan säga nej till saker. Men så äntligen kom dagen vi alla väntat på, som orsakat så mycket stress och ångest i våra liv den senaste månaden: PENKKIS. Åh det var så bra och åh vi var så bra och åh vad jag saknar det festliga dygnet ibland! Dagen efter sov jag till halv två (längsta jag nånsin sovit) och sen drog läsledigheten igång. Jag var hemma i vörå för det mesta, men också en del i vasa, och försökte läsa. Jag följde dock inte riktigt mitt stenhårda schema.. Där emellan sökte jag sommarjobb. 
Det blev sportlov och jag och släkten stack iväg till åre i en vecka. Det var mycket bra!
Februari var en månad med blandade känslor.
 
 
 
Mars.
 
Vi kom hem från åre, läsledigheten fortsatte och likaså framtidsångesten. Jag bokada flygbiljetter till afrika, skrev studentpreliminärer och sökte ännu mera sommarjobb. Läsledigheten tog slut och jag skrev moddeessä och psykka inom loppet av tre dagar. När det var över kände jag hur en tung börda äntligen lyftes från mitt hjärta. Jag har nog aldrig mått så dåligt som veckan innan psykologiskrivningarna. Våren började smyga sig på, vi hade sambodag och jag målade i duschen.
Studentskrivningarna var över, det var mvv-eko i kvevlax och livet förvandlades på bara ett par dar från ett helvete till en fest! Jag och min klass tvingades tillbaka i skolbänken för att gå en ordningsmannakurs och en förstahjälpkurs. Jag hade mitt sångnivåprov 2/2 och fick 5/5 vilket firades med gitarrtent i skolan och cafédejt med Lisa. Det blev helg och jag och Hanna tågade ner till Helsingfors för att delta på ännu ett mvv-eko. Det var party.
Vi var på lite fler studiebesök, skrev de sista skolarbetena och jag var sjuk.
Mars var omvälvande månad.
 
 
 
April.
 
Första april hade vi ordningsmannatent och sen fick vi påsklov. Jag fick sommarjobb och ännu en börda lyftes från mitt hjärta. Jag tog min sista spruta innan resan och vi hade första hjälp-kurs i skolan. Jag sökte in till högskolor och röstade i mitt livs första riksdagsval. Afrika närmade sig med stormsteg, jag packade, handlade mediciner och andra nödvändigheter och gick skogspromenader med min familj. Och så kom äntligen dagen, den 14 april. Jag tog mitt pick och pack, mitt pass och mina biljetter och flög iväg till andra sidan jordklotet. Det känns än i dag helt overkligt att vi faktiskt gjorde det, att vi faktiskt var med om allt.
Tre veckor spenderade vi i värmen. Nya vänner, ny kultur, nya minnen. Minnen för livet. Jag tänker inte skriva desto mer om det nu, men det var så bra. Inte en sekund har jag ångrat att vi åkte. Mitt livs hittills största äventyr hade påbörjats. April var bra.
 
 
 
Bildern är antingen mina egna eller nån av mina vänners. Del två och tre kommer nångång i framtiden.

Kommentera här: