FÖR JAG ÄR KUNG I STA-A-AN

Hej och välkomna till dagens redovisning av hur det är att bo i storstaden.
Nu förstår jag att ni alla sitter hemma med stor förväntan över att få veta vad jag gjorde under mina andra dag i skolan. Vilken tur att jag har tänkt berätta det för er!
 
Idag har jag suttit inne i en sal med flera hundra gulisar från humanistiska fakulteten och lyssnat på gubbar och gummor som pratat finska. Ni som känner mig vet att jag är väldigt usel, ja nästan begåvat dålig, på vårt andra inhemska språk. Ni som känner mig vet också att jag har ganska lätt för att somna, speciellt när finska tråkiga gubbar pratar. Ja, det säger ju sig själv hur dagen gick.
 
Vad pratade gubbarna om då? Ingen aning. Jag kan inte finska och jag sov. Om skolan antar jag.
 
Okej så tråkigt var det kanske inte (jo). En av gubbarna var faktikt vår rektor.
Jag tror dagens ena tillställning "Rektorns välkomsttillfälle" är det närmaste en presidentmottagning jag någonsin kommer komma. Eller ja, tills jag går på presidentens bal åtminstone.
Innan rektorn kom in berättade en lärare om hur vi skulle bete oss när han väl kommer. När han kom in spatserandes i gången mellan stolsraderna reste sig alla elever upp och svarade artigt "hyvää päivä" på hans "hyvää päivä" och "god dag" på hans "god dag". Efter en timmes prat gick han ut, alla reste sig upp och applåderade. Nu kommer vi till det mest skumma med hela tillställningen. En och en gick vi ut ur salen, skrev våra namn i typ en gästbok och gick sedan fram till rektorn, skakade hand och blev hälsade välkomna. SÅ SKUMT.
 
Sen kom jag hem, pratade med vår inneboende (vi har en inneboende!) (clara för er som undrade) och sov.
 
Sådär övrigt har jag köpt ett buss-metro-språvagn-tågkort idag, men det funkar fortfarande inte för tanterna på HSL-kontoret gillar inte mig. Men annars kan jag snart staden utantill. Jag tror jag är en naturbegåvning. Så fort jag känner igen mig på ett ställe, vet vart vi ska gå eller hoppar på rätt buss utan bechas hjälp börjar jag sjunga den bästa låten som finns. (den ur oliver och gänget, "man är väl infödd, man har väl ko-o-o-oll! Jag äger ingenting, men jag har storstadskontroll!")
 
Nu ska jag avsluta detta flummiga inlägg (som tagit en evighet att skriva för att Becha stör mig hela tiden) och gå ut på en promenad i det vackra solskenet istället. Hade gött!

KAN NU KALLA MIG UNIVERSITETSSTUDERANDE

Hej mina vänner! (och mina vänners mammor och mina släktingar)
Idag har jag börjat skolan igen.
Universitetet.
Det känns bra. Jag var 0% nervös i morse och det var väldigt besynnerligt, jag brukar alltid bli åtmintone lite spänd inför nya stora grejer i mitt liv, men icke.
Första dan var kul. Vi är typ 16 på min klass, de flesta verkade trevliga (jag säger de flesta för jag hann inte registrera alla nya människor i mitt hjärnkontor så jag skulle inte ens känna igen vissa av dem om jag skulle möta dem på stan), tutorerna var snälla och maten var smaklös.
Info Info Info
Presentation
Info Info Info
Rundvandring
Info Info Info
 
Saker jag har gjort sen jag slutade skolan:
Försökt få tag på ett busskort på två olika ställen, misslyckats på båda
Handlat plättingredienser
Tecknat ett internetabonnemang
Ätit plättar
Beställt studiekort
Betalat hyra
Meddelat magistraten att jag har flyttat
 
Förstår ni hur mycket vuxensaker jag har gjort på bara ett par timmar?!
Nu förtjänar jag en powernap.
Sen ska jag packa upp lite grann och storhandla på Prisma.
 
Hade gött hej!
 
 

JAG HAR FLUGIT UT UR BOET FÖR FEMTE GÅNGEN

Hej hej hej tjena från mitt nya hem!
 
Igår var dagen jag tog min rinkka och min kappsäck och steg på tåget i Tervajoki för att på 3,5h befinna mej i min nya boendestad.
Å så bra det gick, de första 28 minuterna. Sen stannade tåget. Vi stod still i en timme innan vi fick informationen att vi skulle av tåget och byta till en buss som skulle föra oss till Seinäjoki tågstation.
Jag BAR min tunga kappsäck hundratals meter (ingen aning hur långt det var, men det var dödin där och då) över tågrälsen mot det proppfulla bussen.
När vi äntligen satt på ett nytt tåg hade det tagit ca 1h 40 min sen tåget stannade.
Strax före 18 var jag framme på Helsingfors centralstation, istället för klockan 16.33 då jag egentligen skulle varit framme.
Efter att ha gissat mig fram och fått väldigt noggranna beskrivningar av Becha hittade jag hem.
 
För det är väl det denhär lägenheten är nu. Mitt hem.
Det känns så konstigt och fel att säga så jag tror jag kallar det för partyplacet ett tag till. (har aldrig kallat det för det, men partyplacet låter ju nästan lika najs som hem)
 
Nu ska jag äta Bechas nudlar utan att fråga om lov, packa upp några lådor och sen (om min mensvärk tillåter mig) bege mig in till stan. Eller ingen aning om det är in till stan jag ska, men nånstans ska jag i alla fall med en buss. Sen ska jag hem igen och tagga/gråta över att jag börjar skolan imorgon igen efter 1,5 års paus.
 
HEJDÅ