SOM ETT BARN PÅ JULAFTON

Jag har precis upptäckt mina kindben. Helt fantastiskt!
Jag har alltid hört på människor som tycker att markerade synliga kindben är skitsnyggt och jag har väl tänkt att "jaha, jo viss är det väl det", men inte funderat mer på det. Förrän just, för bara en dryg halvtimme sedan, när jag satt och egentligen borde skriva på ett psykologiarbete hittade jag mina kindben! Att jag inte upptäckt dom förr, dom är ju skitvassa!
Nåväl, nu när jag har hittad dom har jag ju nånting att roa mej med i alla fall.
 
Nu låter det ju kanske lite som att jag sökt efter mina kindben, eftersom att jag nu har "hittat" dom, men så är det naturligtvis inte. Jag har bara upptäckt att dom finns, liksom.

NÄR SAKER JAG GÖR BÖRJAR RÄKNAS

Jag har yrkesprov imorgon. Det första av tre yrkesprov inträffar imorgon. Den tjugonionde oktober tvåtusenfjorton.
 
Det går kort och gott ut på att jag ska vara vid skolan kl 06.30, lyfta in lådor,
som väger 10 gånger mer än mej själv, i en bil, åka bil, lyfta ur alla lådor ur bilen
och plock ut dess innehåll i en gymnastiksal (detta kallas även att roada) i ett
lågstadium på okänd ort (min hemort), vara utklädd till nunna i tre timmar och
se på när en massa barn skär sig i fingrarna när de försöker skala äpplen och
hur hälften av bröddegen flyger på golvet, klä av mig nunnekläderna, springa
omkring i ett förvirrat tillstånd och måla tavlor och slänga äppelskal (detta kallas att roada ner),
lyfta in allt i bilen, åka hem, plocka ut alla saker ur bilen och diska hundra
miljoner träkärl innan jag slutligen, ungefär vid halv tre tiden, får pusta ut och
aldrig mer behöver gå omkring och se ut som en vampyr.
 
Jag ser inte fram emot det hela.
 
Tack för mej.
 
 

HÅR JAG SAKNAR

Jag har egentligen aldrig tyckt särskilt mycket om mitt hår. Men såhär i efterhand, när mitt hår för tillfället mest liknar ett kråkbo, kan jag tycka att jag haft en hel del fina frisyrer i mina dar. Här är några jag hittade när jag egentligen sökte en bild på en kompis. Oj vad jag var ovetande om dessa frisyrers värde när jag bar dem på huvudet..
 
Åttan. Pannlugg, självlockigt och bara alldeles ljuvligt.
 
Ettan. Svinlångt. Jag borde sökt roll som rapunsel.
 
Sommaren mellan ettan och tvåan. Självlockiga skruvlockar.(!!!)
 
Tvåan. Nytvättat och bara ett helt underbart svall.
 
Tvåan. Nyfärgat och nästan lila.
 
Tvåan. Nångång efter att jag klippt mej själv i badrummet. Dödssnyggt.
 
 
Nu har jag varken långt eller kort hår, en mystiskt färg och en dread mitt i allt trassel som nästan alltid står rakt ut. Jag tror att min storhetstid är förbi. Sorgligt men sant.
 
(När jag visade bilderna för mamma sa hon: "är du inne i en såndär egoboost nu igen". Vet inte riktigt vad det ska betyda, men det fick mej att börja ifrågasätta mitt spammande av bilder på mig själv på min blogg. Sen slog det mej att det ju är min blogg, och att den obviously borde handla om mej och då tycker jag att det är okej att 99% av bilderna är på mej själv.)