#ONLYINFKF

För er som inte visste det; jag har spenderat de senaste 24 timmarna ute i skogen i -20°.
De mest uttalade uttrycken det senaste dygnet har varit; "jag fryser", "jag vill hem", "jag kan inte känna mina tår", "jag kan inte sova" och "mina skor har smultit".
 
Jag har allstå överlevt fkf's omtalade vinterhajk. Igår när vi begav oss var det kallare än köldgränser, men av någon konstig orsak så tvingades vi ändå spendera ett dygn utomhus.
 
Jag gillar min klass. Sällskapet kan man alltså inte klaga på.
Men att frysa konstant i 24 timmar är inte världens roligaste.
Det var fyra tillfällen då jag inte frös: när vi satt runt brasan just innan läggdags, på min Kesias och Freddis upptäcktsfärdspromenad, mitt första eldvaktspass och nattens sista timme.
Annars frös jag.
 
Nära döden moment under hajken: När jag var 5 cm från att hugga mej i benet, när mina skor började brinna, när jag föll handlöst i snön på väg till "dasset" och de x-antal tillfällena under natten när elden i kaminen lurade mej och sedan flammade upp i mitt ansikte så att jag var rädd att jag mistat både ögonfransar, ögonbryn och näshår.
 
Summarsumarum: det var mysigt, och garanterat något jag kommer skryta om i framtiden, men det känns i nuläge inte som att jag kommer göra om det så länge jag vandrar på denna jord.
 
Nu, efter att jag vilat upp mej lite efter nattens ca 2,5 ihopskrapade sömntimmar så är jag ganska stolt över mej själv.
 
Nu ska jag värma upp min genomfrusta kropp i en varm bastu. Hejdå!