LÖRDAG DAGEN TILL ÄRA

Idag är det lördag. Det är bra! Som ni kanske märkt så bloggar jag knte riktigt lika ofta som förr, men ja hinner inte. Det är så mycket annat som händer i mitt liv. Idag, inatt och imorgon ska jag tillbringa i Nykarleby me underbara Amanda, Bettan och Gabriella. Det kommer bli awesome och jag saknar dom massor! Imorgon eller på måndag åker jag tillbak till Vasa och då väntar ännu en händelserik vecka. Livet är nog rätt fantastiskt ändå.

YOU ARE STRONGER THAN WE KNOW

Hejhej! Idag är det söndag och jag far snart tillbax till vasa.
Min helg har varit bra och lugn. Kommer nog har ganska fullt upp de närmaste helgerna, som det ser ut nu iallafall.
Ni vet, det man inte hinner med på vardagarna så måste man göra på helgerna. 
Så är det bara.
Det blir förstås lite jobbigare iår när jag helst skulle vilja vara hemma, ta det lugnt och umgås med familjen, och samtidigt träffa kompisar, vara i vasa, springa omkring och inte alls ta det lugnt.
Man får pussla. Man får pussla ihop hela livet, bit för bit.
Ibland kommer en bit på fel plats, men då är det bara att ta loss den och sätta den på rätt plats.
Men ibland sitter en bit så hårt att det är svårt att få loss den. Den kanske sitter bra till formen, men bilden passar inte in, eller så passar den in bildmässigt men inte till formen.
Det är det som gör livet så krongligt, att alltid behöva pussla, titta efter så att bitarna kommer på rätt plats.
Att alltid vara på sin vakt och vara berätt att ta loss bitar som skaver.
Ibland tar det länge innan man märker att en bit sitter fel. Det kanske skavde i början, men med tiden har bitens kanter nötts ut så pass mycket att den passar in. Det är först då man ser på helheten som man upptäcker att biten inte riktigt passar bra där den sitter, att det skulle passa ännu bättre på ett annat ställe, och att det finns en annan bit som ska vara där.
Livet är allt bra krongligt ibland. Männikor är inte vad man trodde att dom var, skolan är tung, vädret är dåligt och humöret och orken är på minus.
Men ibland är det ändå som att alla bitar bara faller på plats av sig själv, livet är lätt. Man är bland snälla och underbara människor, skolan går bra, solen skiner och man vill bara dansa och skratta åt allting.
 
Jag tycker att livet skulle vara så lite oftare, men det blir nog mycket lättare att leva om man accepterar att bitarna inte alltid sitter som dom ska, då har man lättare att flytta dom på rätt plats, att inte vara allt för envis.
Framför allt att njuta ordentligt då livet faktiskt är lätt, så att det är lättare att ta sig igenom svåra perioder.
Ja, och lita på att Gud alltid är med och fångar en då man faller.♥