Hur man överlever när mörkret kommer

Det är höst nu. På riktigt. Det är mörkt, kallt, klottigt, blåsigt, grått.
Jag är en av dem som inte gillar hösten. Speciellt inte när november är kommen.
Jag ogillar hösten (och vintern. ja egentligen hela vinterhalvåret) av två orsaker:
- Jag attraheras inte av snö, kyla, regn, mörker. Jag tycker man kan ha det minst lika mysigt på sommaren.
- Jag påverkas väldigt mycket av mörkret. Jag blir oöverkomligt trött. Jag blir lättare sur och ledsen. Jag fryser. Jag vill bara gräva ner mig och komma fram igen när solen lyser åtminstone 15 timmar om dygnet.
 
Men jag är ju ändå äldre än dom flesta (okej det är ren lögn) och har därför överlevt ganska många höstar. 22 stycken. På 22 år hinner man ändå hitta på en del knep hur man gör denna mörka, ändlösa tid lite mera hoppfull och glädjefylld.
Nedan finner ni "Miriams bästa tips på hur man överlever mörkrets tid"
 
 
1. Var ute när det är ljust. Hur många gånger har man inte hört det här? Men det funkar. Dagsljus är Guds gåva till mänskligheten (sant!).
 
2. Vitaminer! Världens bästa uppfinning! (lögn igen) När jag var ung var jag en stor vitaminmotståndare. Jag ansåg attt om människor klarat sig utan kosttillskott i flera tusen år ska väl 15-åriga Miriam banne mig också göra det. Jag hade fel. Eller, jag klarade mig då, men inte nu. Jag upplever faktiskt att jag mår bättre när jag tar mina d-vitaminer, sväljer mina järntabletter och dricker min vitamindryck. Det må vara placebo, men placebo är arma gött!
 
3. Regelbundenhet. Jajaja mamma, kom med nåt nytt. Nä men på riktigt. Sov när du ska sova, ät när du ska äta. Du kommer tacka mig. När jag var 16 levde jag efter livsmottot "varför sova när du kan vara vaken?" och när jag var 20 levde jag efter det motsatta, "varför vara vaken när du kan sova?". Nu lever jag efter mottot "sov när du ska sova och var vaken när du ska vara vaken". Sju tupplurer på en eftermiddag är inte jätteeffektivt. Att vara vaken till 2 och sova till 12 är inte heller superbra. Sov inte 5 timmar, men sov inte heller 15. Sov 8. Älskar att sova 8 timmar.
 
4. Morgondans. Detta är något jag började med i våras, och gör ändå relativt regelbundet. Sätt på lite festlig musik och skaka loss! Du blir både pigg och pepp. Att (ful)dansa är livet. Här skulle det passa bra med hänvisning till vetenskaplig fakta som bevisar att du kommer igång bättre på morgonen om du rör på dig, speciellt i takt till musik, men jag har tyvärr inga bevis på det. Annat än mitt eget liv.
 
5. Ha något att se framemot. Det är ett så vanligt fenomen att vi alltid bara längtar till sommaren och ljusare tider, kanske främst för att det oftast är då allt roligt händer. Men för att göra vinterhalvåret lite mer lätt att genomlida bör du ha något att se framemot. Lista i början av varje månad vad du ser framemot, så känns livet lite mera peppigt. Just nu ser jag fram emot årets sista KAUL-helg nästa vecka och när Hanna kommer tillbaka från Åland.
 
6. Peppiga spellistor. Bara för att det är mörkt och kallt ute behöver du inte lyssna på depp-musik. Gör en riktigt peppig spellista och hör på när du känner att du behöver bli lite mera taggad på livet.
 
7. Bädda din säng. Det här kanske låter som ett jättefånigt tips, men det funkar (typ)! Om din säng är ordentligt bäddad med överkast och allt kommer steget att krypa ner under täcket när du egentligen inte har tid att vara mycket större.
 
8. Mycket godis. Behövs ingen vidare kommentar på denna punkt.
 
9. Vänd mörkret till något roligt. Lek mörkerkurragömma. Tänd massa ljus och ta bilder med häftiga skuggningar. Öva på ditt mörkerseende tills du är lika bra som en katt osv osv. Har aldrig testat denna punkt haha, men det låter bra i teorin. Och kurragömma är ju kuL!
 
10. Klä på dig. Låter som ett konstigt tips, men att gå runt i pyjamas hela dagen gör att du känner dig mer slö och sunkig. Klä på dig, tvätta ditt ansikte och borsta dina tänder så känns livet redan lite lite lättare.
 
11. Tillåt dig själv att må dåligt. Det är okej att ligga i sängen halva dagen och gråta för att livet känns värdelöst. Försök inte prestera så arma hårt. Gör inte mer än du klarar av. Om du av någon orsak ändå inte orkar trots alla mina fantastiska tips så är du inte en värdelös person.
 
 
(bild jag hittade sparad på min dator som jag inte tagit själv utan helt kallt stulit av nån annan nån gång)

Föresläsningsfri vecka

Jag är hemma i Vörå, för jag har paus ifrån uni i en vecka. Skönt.
Även om studierna gått förhållandevis lätt i höst och mitt vardagsliv har flutit på relativt bra är det skönt med lite paus. Paus från storstaden. Paus från universitetets oförlåtligt obekväma och trånga bänkrader. Paus från rutiner, förpliktelser, lägenheten, sopsortering och försök till att laga egen mat.
(Obs! sopsortering är ingenting jag tycker man borde ha paus från, men här i Vörå finns det inte möjlighet till annan sortering än skräp och problemavfall. Typ)
 
Jag märker hur lätt jag faller in i gamla mönster när jag kommer hem. I Helsingfors sover jag aldrig längre än till 9, för det har jag inte tid med. Eller lust med för den delen. Sen jag kom till Vörå för nästan en vecka sen har jag inte stigit upp före 10 en enda dag. Fast jag borde har gjort det. Jag glömmer också bort att duscha, att gå ut, att äta, att gå och lägga mig, att byta strumpor. Ah det ljuva tonårslivet!
 
Nu ska jag skriva hemtent. I eftermiddag ska jag träffa Nikå och pierca örat.
Ha det gott!
 
Söt bild på mig och Nikå från arkivet.

Ett beslut

Unilivet har hållit på i nästan två månader nu.
Det går ganska bra faktiskt.
 
Jag bestämde i våras när allt var som körigast och jag höll på att gå in i nån sorts vägg att jag skulle trappa ner på hösten, att jag inte skulle göra lika mycket som jag brukar.
Vi kan ju säga som så att det inte gått jättebra. Jag har sällan en ledig kväll, jag går sex kurser på uni, jag är ordförande i studentmissionen, jag leder en life, drar lite söndagsskola ibland, sjunger i kören, leder lovsång, går på gudstjänst, spelar pidron, hänger på styrelsemöten osv osv.
Men det går bättre än det brukar. Jag har en bra rutin i mitt liv med lagom mycket vila.
 
Igår kom dagen när jag bestämde mig för att försöka bli färdig kandidat i vår. En tanke som förut inte känts realistisk eftersom jag ännu har 80 studiepoäng för lite.
Men jag benade upp det i min hjärna och kom fram till att det kan funka. Jag kommer inte pressa mig själv för mycket, men jag kommer försöka uppnå mitt mål.
 
Detta beslut kräver dock att jag verkligen drar ner på allt annat program. Ska jag läsa 6-7 kurser i vår OCH skriva en kandi kan jag inte göra så mycket annat i mitt liv.
Kanske det här är ett sätt för mig att lära mig säga nej, att välja bort sånt som jag vanligtvis brukar prioritera. För ibland måste man välja de mindre roliga alternativen.
 
Vi får se hur det går. Dagar som denna när jag vaknar av att solen skiner in genom fönstret, är ute på länk redan innan halv 9 och ändå har mer än 8 timmar sömn bakom mig, då känns det ändå hoppfullt.

Omotiverad bild på mig vid Rökiö kvarnstuga.