Maj 2018

Vappen och första maj med bästa vännerna ♥
 
Kören fyllde 30, och det var fest!
 
Sista måndagssamlingen för säsongen. Grillning, lekar och ypperlig gemenskap.
 
Andra KAUL-helgen på Fridskär. En så himla fin helg!
 
Hett hett hett betyder bikinioutfit, gitarrjam på terassen och allmänt skönt liv.
 
Hängde i Umeå en dag med mor och syster.
 
Kattmys. Mycket kattmys. På bilden: Rinken, som numera har fått nytt hem.
 
Så många vackra solnedgångar redan. Älskar sommaren!
 
Familjedag på Vassor. Ett jättebra sätt att inleda vassorsäsongen på!
 
 
Nu kör min megaintensiva junimånad igång. Tre läger på raken och jobb där emellan. Vi ses när allt är över!

En helg av festligheter

Den senaste veckan har jag knappt varit ledig alls. Jag jobbade tisdag-lördag, och där emellan planerade jag läger och filade på de sista skoluppgifterna.
Lördag och söndag bestod helt och hållet av fest.
På lördag efter jobbet hoppade jag i en bil med Hannes, Lucas och Elias. Vårt mål var 10 studentfester. Vi åkte runt i Österbotten från kl 14 till kl 22, tryckte i oss tårta efter tårta, skrev dikter och stack oss på kaktusar. Vårt mål uppnåddes inte riktigt, när vi avslutade kvällen hade vi bara besökt 7,5 studentfester. Men vi var nöjda!
 
På söndag ställde mamma till stort kalas på Rökiö kvarnstuga eftersom hon fyllde 50 i fredags. Många tiotals gäster och massa liv, skratt och rörelse. Det blev en riktigt lyckad fest!
 
Jag jobbar inte förrän imorgon kväll, så nu ska jag planera det sista på lägren, skriva min sista skoluppgift för våren och stålsätta mig för att handskas med både dementa åldringar och busiga lågstadiebarn.
 
Familjen ♥

En återkomst

Jag är tillbaka!! Dagen ni alla väntat på är här!
 
Det är exakt 1 år, 2 månader och en dag sen jag senast skrev ett blogginlägg.
Jag visste inte då hur länge jag skulle ha paus, om jag någonsin skulle börja blogga på nytt eller ens om fenomenet blogg skulle finnas kvar när jag bestämde mig för att återvända.
 
Men det finns kvar. Fenomenet. Även om det inte är så mycket till fenomen längre.
 
Och jag är kvar. Samma Miriam, samma blogg.
Jag har egentligen hela våren känt ett sug efter att börja blogga igen. Men eftersom jag inte kom på ett bra namn till en ny blogg så bestämde jag mig till slut för att stanna kvar.
Här finns trots allt sex år av aktivt skrivande samlat. Sex år av mitt liv finns dokumenterat här i ord och bilder. Det är mer än en tredjedel av mitt liv.
 
Jag vet inte hur länge jag stannar. Om jag ens stannar. Detta kanske är allt ni hör från mig. Isåfall ber jag om ursäkt i förväg.
 
Vad jag kommer fylla denna ny-gamla blogg med återstå att se. Det är lika spännande för mig som det är för er.
 
Häng med på detta nya äventyr!
 
(detta är den senast tagna bild på mig, så nu vet ni hur jag ser ut nu för tiden)